svinmålla
Chenopodium album
Mer information om arten

Gammalt ogräs.
Människans följeslagare i all slags näringsrik kulturmark: åkrar, trädgårdsland, gårdsplaner, gödselstäder, jordhögar, soptippar och annan ruderatmark. Svinmålla har även en stark fröreserv; den kan slå upp rikligt i trädade åkrar, även om inga plantor funnits medan marken odlades.

Svinmålla är svår att skilja från svenskmålla C. suecicum; säkrast skiljs de två arterna åt genom frökaraktärer. Eftersom de flesta har inventerat under sommarmånaderna är det troligt att en del svenskmållor felaktigt rapporterats som svinmålla. I provruteundersökningen noterades svinmålla/svenskmålla i 10,8 % av provrutorna, men säkert bestämd svinmålla noterades bara från 2,0 % och svenskmålla från 1,2 % av provrutorna. Resultatet tyder dock på att svinmålla är allmän på Gotland. Johansson (1897) uppgav frekvensen ”Allest.”. Denna bedömning gäller också i dag, främst för öns kulturmarker.

Första fynd

Wahlenberg (1805): ”Allestädes”. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.

Utbredning

Allmän, 174 kartblad. Provrutor: 2,0 %.