spetshagtorn
Crataegus rhipidophylla var. rhipidophylla
Ursprunglig.
Gles, frisk tallskog, ängsbarrskog, lövskog, ängen; även öppna betesmarker, hällmarker och alvar samt dikesrenar, bryn och klintmiljöer. Spetshagtorn har ett bredare biotopval än korallhagtorn och är följaktligen mer spridd på Gotland. Jämfört med Lindmans frekvensuppgift ovan är spetshagtorn vanligare i dag.
Första fynd
Lindman (1918, som Crataegus curvisepala): ”Öl., Gtl., täml. allm., flerest. ymnig.” Första litteraturuppgift för Sverige (Nordstedt 1920; Gotland m.fl. landskap). Först samlad vid vallen ovan S:t Göran, Visby, 1905 (KJ i UPS det. K.I. Christensen 1996).
Utbredning
Tämligen allmän, 127 kartblad, 351 km2-rutor.