ängsfibbla
Pilosella aurantiaca subsp. dimorpha
Mer information om arten

Inkommen (?).
Ängsbarrskog (betad); även i mer kulturpåverkad miljö: avskrapad mark, dikes-, kanal- och dammkanter. Äldre fynd har gjorts på elva växtplatser, bl.a. i åkrar och i äng. Ängsfibbla är kanske inkommen med vallfrö eller gräsfrö och senare spridd till skogsmark.

Första fynd

Ahlfvengren (1888): vid kyrkan i Mästerby 1885 (An i LD det. T. Tyler 1999). Tidigast tagen vid Storugns i Lärbro 1854 (Wö i VI).

Utbredning

Sällsynt, 4 kartblad, 5 km2-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983:
Fröjel, Styrmansberget, 1985 (16438- 63589- MI; Johansson & Larsson 1986); 300 m N Däpps (Mulde 1:27), på avskrapad grusig f.d. ängsmark, ca 30 ex. 1993, ca 140 ex. i blom 1998 (164532 636235 GI).
Mästerby, 750 m SSO Myre 1:14, i kant av bevattningsdamm, 1992 (16505- 63725- JP conf. T. Karlsson, T. Tyler 2016).
Gammelgarn, 1,4 km SSV Gannarve, i dikeskant mot vallåker, 2 ex. samt bladrosetter 2000 (16781- 63671- JP conf. T. Tyler 2016).
Gothem, 1,5 km N Svalings, betad (senare obetad, igenväxande) ängsbarrskog, 1985 (167310 639132 JP det. T. Karlsson; Johansson & Larsson 1986), som mest 49 stänglar 1996, senare försvunnen efter betets upphörande (JP).

Äldre uppgifter:
Levide, Burge, i åkerkant (Fries 1942, Fries ms).
Linde, S kyrkan/nära Hägvalds, i äng, 1895 (KJ i UPS; Johansson 1897).
Etelhem, Hageby, 1922 (Fr i LD det. T. Tyler 1999; Fries 1925).
Fröjel, Göstavs (Fries 1925); Nymans, 1924 (Fr i LD det. T. Tyler 1999); Kaupe, massvis 1942 (Fr i LD det. T. Tyler 1999; Fries 1942).
Mästerby, utan lokal, 1902 (O. Pettersson i GB, UPS, VI); vid kyrkan, se primäruppgift.
Hogrän, Allvide, 1913 (Fr i LD det. T. Tyler 1999; Fries 1917).
Bro, Stenstugu, i kant av igenlagd åker (KJ enligt Johansson 1897).
Lärbro, se primärfynd.
Rute, Valle (Fries ms).

Oriktiga uppgifter:
Norrlanda, 850 m OSO Munkebos, 1994, 1996 (Petersson 1999c, 2006), är P. cymosa var. bauhinii (det. T. Tyler 2016).
Martebo, Burrängar, 2006 (Petersson 2006) är P. cymosa, mellanform ssp. cymosa och ssp. praealta (det. T. Tyler 2016).