Släktet omfattar ett stort antal arter, men inventerarna har, med några undantag, bara redovisat de sektioner till vilka de olika arterna brukar föras. För de vanligare arterna finns det trots detta ett relativt gott underlag genom den separata inventering, baserad på slumpmässigt utlagda provrutor, som genomförts (ca 240 fynd, materialet granskat av T. Tyler), tillsammans med en inventering av främst norra och mellersta Gotland av T. Tyler och A. Sennikov 2006 samt inventeringsrapporter från Stenkyrka och Hangvar av T. Karlsson.

Hieracium-florans sammansättning i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet känner vi bättre, främst genom Hugo Dahlstedts och Karl Johanssons omfattande studier. Gotlands skogs- och hagfibblor behandlades av Tyler (2002), och vår sammanställning har baserats på dessa arbeten. Vi har även använt oss av Tylers checklista (Tyler 2010-01-07) för skogs-, hag- och styvfibblor. Karlsson & Tyler (2006) har redovisat sydsvenska hökfibblor, och i det sammanhanget fört en del arter som tidigare räknades som skogsfibblor eller hagfibblor till sektionen krattfibblor sect. Bifida. T. Tyler har även sakgranskat vårt manuskript (2015).

Frekvensbedömningarna för arterna är uppskattningar baserade på en sammanvägning av äldre och nyare uppgifter. De enskilda arterna är starkt underskattade; exempelvis är hagfibbla Hieracium triviale noterad från 5,8 % av provrutorna, men bara från 60 km²-rutor totalt.