Spontan hybrid, bofast.
Mellanlusern växer mest på vägkanter men även på åkerrenar, torrängar, soptippar och annan ruderatmark. På en del av sina lokaler kan den ha uppstått som spontan hybrid mellan gullusern och blålusern; på andra kan den vara vegetativt inkommen med jord från växtplatser med mellanlusern; vad som är vanligast vågar vi inte bedöma.

Blommorna på mellanlusern visar stor variation i färg, från blekt gul till mörkt svartviolett, ofta i smutsiga färgtoner med övergångar från en färg till en annan.

Johansson (1897) bedömde att mellanlusern förekom ”Flerst.”. Nu är den betydligt vanligare. På öns vägkanter är den förmodligen den vanligaste underarten.