vanlig kavelhirs
Setaria viridis var. viridis
Kulturföljeslagare.
Mest vid vinterfuktiga körspår i kalkjord på alvar, även vid vätkanter och i grustag. Tidigare funnen även på sandfält, sandiga åkrar, potatisland, järnvägsstationer och skräphögar. Johansson (1897) förde arten till de ”petrofila” växterna som förekommer särskilt på hällar samt på sand.
Äldre fynd har noterats från 25 växtplatser spridda från Eke till Hangvar. Trots att vi i dag har samma antal lokaler bedömer vi att arten gick tillbaka under 1900-talet. De nutida bestånden är dessutom koncentrerade till skjutfältet i Tofta (15 av 23 fynd), där minskad terrängkörning av militärfordon de senaste åren dramatiskt har reducerat numerären.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck först hos Wikström (1831), som refererar till Myrin 1829.
Utbredning
Sällsynt, 13 kartblad, 23 km2-rutor.
