Ursprunglig (?), inkommen.
Öppen, torr till fuktig miljö: strandängar (ibland rikligt blommande under milda vintrar), beten, torrängar, gräsmark, ofta i ängen; även sekundärt på väg- och åkerkanter samt i gräsmattor och gårdsmiljöer. På de sekundära växtplatserna är arten säkerligen inkommen, men på de förstnämnda, mer naturliga, skulle arten kunna vara ursprunglig; fynden under första hälften av 1700-talet visar också att tusensköna har en äldre historia på Gotland. Englund (1942) hävdade däremot att tusensköna var en ganska sentida inkomling till ön (införd med gräsfrö). Han hade 1928–36 funnit den på 221 strandavsnitt, främst på södra Gotland och mest vid körvägar, stenmurar och fiskelägen, på norra Gotland endast i dessa miljöer. Därifrån skulle den på södra Gotland ha spritt sig vidare ut på strandängarna.

Andelen provrutor med tusensköna visar att arten är allmän på Gotland. Johansson (1897) angav: ”Allestädes, …, dock mindre utbredd i de nordligaste socknarna.” Arten kan ha ökat något på norra Gotland under 1900-talet, där den nu har noterats från samtliga kartblad.