Ursprunglig.
Torr till fuktig ängsmark, strandängar, ängen, gräsmattor, vägkanter och körvägar; även på fuktig kalkhällmark, fuktalvar, blekevätar och bleke i f.d. träsk. Att höstfibbla är allmän framgår av andelen provrutor med arten. Dagens frekvens är i stort sett densamma som i slutet av 1800-talet (Johansson 1897: ”Allest.”).

Höstfibbla är mångformig; på Gotland representeras arten (kanske) av två varieteter: vanlig höstfibbla var. autumnalis och kal höstfibbla var. salina. Den senare är känd från Gotland bara genom en litteraturuppgift från Västergarn (Afzelius 1844) samt ett herbarieark från Visby 1932 (Fr i LD). Denna varietet har inte uppmärksammats under Projekt Gotlands flora. Dess taxonomiska värde är oklart, eftersom växtsätt och hårighet på holkarna växlar inom bestånden (jfr Edqvist & Karlsson 2007).