Gotlands flora - gul sötväppling

gul sötväppling

Melilotus officinalis

Inkommen, bofast.
Ruderatmiljöer, sophögar och jordhögar, gårdsmiljöer, dikeskanter, åkerkanter och vägkanter. Tidiga fynd kommer till stor del från klöveråkrar och hamnmiljöer, vilket visar på två viktiga introduktionsvägar. Johansson (1897) redovisade endast fyra kända lokaler. Arten ökade alltså starkt under 1900-talet.

Första fynd

Johansson (1897): ”Sporadisk. Exv. Lummelunda i klöfveråkrar (Wn); Bro vid Ytlings (Wn); Visby vid hamnen! (Lal. 78!); Follingbo vid Dede bland klöfver!” Tidigast samlad från hamnen i Visby 1878 (C.I. Lalin i LD, Norrköping, OHN, UPS, VI). Det finns dock en kollekt i UPS tagen av J.P. Rosén, som reste på ön 1816–18 (rev. Jonsson 2002).

Utbredning

Mindre allmän, 62 kartblad, 135 km²-rutor.

Lokaler

äldre uppgifter (före 1910):
– ”Gothlandia” (J.P. Rosén i UPS).
– Fröjel, Däpps, i grustag (Johansson 1910b).
– Klinte och Sanda, i klöveråkrar (Johansson 1910b).
– Visby, se primäruppgift.
– Östergarn, Katthammarsvik, 1872, 1888 (J.E. Zetterstedt i OHN; Aulin 1914).
– Follingbo, se primäruppgift.
– Bro, se primäruppgift.
– Martebo, i klöver (Johansson 1910b).
– Lummelunda, se primäruppgift.
– Othem, Slite, 1888 (Aulin 1914).
– Lärbro, Storugns, på barlastplats, 1909 (KJ och Le i LD; Johansson 1910b).
– Bunge, Fårösund (Johansson 1910b).
– Fårö, Gotska Sandön, Gamla gården, på en ödeåker, 1903 (KJ i UPS, VI; Johansson 1907).