Ursprunglig.
Friska till fuktiga lövskogar, ängen (även numera betade), hassellundar, ängsbarrskogar och andra barrskogar (även på hyggen); ofta noterad vid husgrundsområden från järnåldern. Arten saknas nästan helt på nordöstra Gotland inklusive Fårö. Johansson (1897) angav skogsstarr som ”Täml. allm.”, och frekvensen ändrades troligen inte under 1900-talet. Skogsstarr växer ofta spridd över större ytor, vilket även framgår av den ganska höga frekvensen i provrutorna.