Ursprunglig.
Ofta dominerande med utbredda bestånd i fuktig tallsumpskog, källmyr- och agmyrkanter, frisk tallskog, vätar, kalkfuktängar, kalkgräsmyrar och skogskärr; ibland noterad i ängen. Blåtåtel växer i fuktiga miljöer men undviker de allra blötaste partierna, som partierna närmast källflödena i källmyrar. Beteskänslig. Den är en av de mest spridda arterna i fuktiga miljöer på Gotland och var den art som registrerades oftast under Våtmarksinventeringen (309 noteringar; Martinsson 1997). Johanssons (1897) ”Mycket allm.” stämmer än i dag.