Ursprunglig.
Äkta ängsnycklar växer i blöta myrar eller ännu oftare i myrkanter, i axag- eller knappagkärr, fuktängar, diken, igenlagda grustag m.m. De blommar tidigare på torrare lokaler och är då oftare ganska spensliga. På blötare lokaler kan man se grovvuxna individ med långsträckta, cylindriska ax och breda blad som når högt upp i blomaxet. Äkta ängsnycklar har blekrosa–rosa–rödlila blommor. Plantor med vita blommor förekommer sällsynt (äldre uppgifter därom kan emellertid syfta på vaxnycklar var. ochroleuca, se nedan).

På vissa lokaler finns polymorfa populationer där ljus- och mörkblommiga individ står blandade och där mellanformer saknas. Sådana lokala färgformer kan, men behöver inte alltid, vara genetiskt skilda från varandra (Hedrén 2001, 2005, Hedrén & Nordström 2008). Genetiska analyser antyder att ängsnycklar till stor del bildar frön genom självbefruktning. De olika färgformerna på en lokal representerar då rena linjer som är konstanta under längre tid. En viss grad av korsbefruktning förekommer emellertid också, och så småningom kommer färgformerna att blandas. Det bör betonas att en given färgform på en lokal inte nödvändigtvis är nära besläktad med en snarlik färgform på en annan lokal. Det finns därmed ingen grund till att sätta namn på olika färgformer inom äkta ängsnycklar. Äkta ängsnycklar är tydligt mer genetiskt variabel, både inom och mellan populationer, än både blodnycklar var. cruenta och vaxnycklar var. ochroleuca.