Gammal kulturföljeslagare.
Öppen, torr miljö: torräng, betesmark, sandhed, kalkgräsmark, igenväxande f.d. sandtag, väg- och åkerrenar, dikeskanter samt åker. Plantor med grönvita stödblad och blekgula blommor förekommer då och då, exempelvis i Källunge (Fries 1932), Vamlingbo, Burs och Vallstena (Larsson 1994) samt Näs 2003 (JP).

Pukvete bedömdes av Johansson (1897) som ”Täml. allm.”, och frekvensen är densamma i dag, men pukvete är numera i högre grad en vägkantsväxt än ett avskytt åkerogräs (det gotländska namnet har innebörden ’djävulsvete’).