Ursprunglig.
Öppen till halvsluten, fuktig till blöt miljö: bäck- och åstränder, kanal- och dikeskanter, fuktstråk, strandklapper, sandtag samt vid skräp- och soptippar. Rätt allmän norr om Lojsta hed, sällsynt söder därom. Den är även ovanligare inom delar av nordöstra Gotland samt på Fårö. Detta stämmer bra med Johansson (1897), som uppgav besksöta som ”Flerst. på n. och mellersta Gotl.”. Johanssons frekvens tyder, jämfört med våra inventeringar, på en viss ökning under 1900-talet.