Ursprunglig.
Öppen, torr miljö på sand, oftast över kalksten; torrbackar, kalkhällmark och gles hällmarkstallskog. Parasit på backtimjan Thymus serpyllum. Översikter ges av Rosvall (1979) och Högström (2005). De tidigare rika bestånden på Hejdeby hällar har decimerats genom kalktäkt. Stora delar av de tidigare öppna sandytorna ovanför branterna norr om Hamnudden på Gotska Sandön har eroderats ut i Östersjön, vilket har minskat bestånden på denna lokal. Kraftiga årsvisa variationer i antal är typiska för arten. Åtminstone tio äldre växtplatser har varit kända före Projekt Gotlands flora. Förmodligen har arten inte ökat trots att vi i dag känner till fler lokaler. Timjansnyltrot har försvunnit på flera ställen p.g.a. kalktäkt, och ytterligare bestånd är hotade.
Timjansnyltrot är fridlyst.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 9 kartblad, 18 km2- rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Ardre, s.v. delen av Russvätars naturreservat, på kalkhäll med enbuskar, 55 ex. 2012 (167571 636615 LIL, MLn); n. delen av Russvätars naturreservat, på kalkglänta med enbuskar, ett betydande antal vinterståndare 2002, 6 ex. 2004 (167629 636660 LIL, MLn; Petersson 2006), 42 ex. 2009 (JP); 240 m S Ardre luke, 13 ex. 2012 (167543 636811 LIL, MLn).
– Kräklingbo, se primäruppgift.
– Hejdeby, s.ö. delen av Hällhagen, VNV och N åkern, 1990 (165238 639225, 165257 639232 TR), här först rapporterad med 3 ex. 1977 (Rosvall 1979); Hejdeby hällar, flera bestånd spridda inom ca 800 m × 800 m, 55 ex. på en växtplats 1996 (165310 639260, 165310 639280, 165325 639235, 165385 639265, 165385 639285, 165395 639285, 165338 639313, 165355 639302 TR, JP), på Hällarna först funnen spridd över flera tunnland med flera hundra, säkerligen tusen plantor 1907 (J.W. Hamner i LD, Le i LD, KJ i UPS; Hesselman 1907), här var det massblomning även 1967, inga exemplar sågs dock 1974–75 och bara 75 ex. 1977 (Rosvall 1979).
– Endre, Ölbäcks naturreservat, S landsvägen, spridd inom ca 300 m × 300 m med 732 ex. 1994, 1 073 ex. 1998 (165330 639140 TR, SH, JP m.fl.; Högström 2005; även N landsvägen BLi, MM muntligen), 2 108 ex. 2009 (JP), vid Ölbäck först funnen av T. Lange i ett fåtal exemplar 1907 (Hesselman 1907).
– Stenkyrka, 50 m NO triangelpunkt Bjärs (42,0 m) i gles hällmarksskog, 10 ex. 1986 (166417 641440 IE, RJ, TR), först funnen 1977 med 17 ex., 5 ex. 1978 (Rosvall 1979).
– Hejnum, S:t Olofshamn nära körvägen till Kallgatburgs naturreservat, åtta fjolårsståndare 1988 (167051 640029 SH; Petersson 1989); S Bjärshajd, 300 m OSO Skräddarstajn, sju fjolårsståndare 1988 (167032 640138 MA; Petersson 1989).
– Hangvar, knappt 400 m SSV Staursmyr, på sprickig hällmark, 1985 (166801 641723 BL), 1991 (TK & SK i S), här inräknades NO körvägen 20–24 ex. inom 150 m × 100 m 1977–78 (Rosvall 1979); 1,2 km O Staursmyr, på skärvig alvarmark, 1 ex. 1994 (16696- 64175- TK, SK).
– Rute, 200 m O n.ö. delen av Mölnerbunkar, i gles kalktallskog, 2 ex. 2013 (168355 641716 GBF); ö. delen av Bräntings haids naturreservat, i spricksträngar på kalkberg, 8 ex. 2001 (168663 641941 JP; Petersson 2002a), ej sedd 2011 (JP), samt 400 m mot O inom Bunge, knappt 600 m SV Ojnaremyr, på kalkhäll, sju fjolårsståndare 2005 (168701 641953 JP; Högström 2005), 7 ex. 2013 (MM).
– Fårö, Gotska Sandön, på Hamnuddsgläntan och N Hamnudden mot Gamla gården, minst 90 ex. 1988 (169975 647342, 169968 647344, 169956 647394 GI, BL, JP; Ingmansson 1988, Ingmansson & Petersson 1989, 2006), 1998 (T. Petersson i S), här först rapporterad med 30 ex. 1903 (C.V. Norén i UPS, KJ i UPS, VI; Norén 1903, Hesselman 1907) och 50 ex. 1976, 87 ex. 1977 (RJ, KJa enligt Rosvall 1979), norrut till rasbranten utanför Kyrkogården, 2008 (169945 647455 GI & JP).
Äldre uppgifter:
– Kräklingbo, se primäruppgift.
– Follingbo, V Storvidemyr, 1 ex. tillfälligt 1971, ej sedd senare (RJ enligt Rosvall 1979).
– Hejdeby, Hällhagen och Hejdeby hällar, se ovan; vid Tjautet 1909 (Le i GB) kan möjligen ha avsett en annan lokal än Hejdeby hällar.
– Endre, se ovan.
– Stenkyrka, se ovan.
– Hangvar, v. delen av Irevik ca 100 m O kiosken, 3 ex. 1974 (RuJ enligt Högström 2006); N Staursmyr, ca 15 ex. 1945 (Pettersson ms, Pettersson & Curry-Lindahl 1946, BP och GF enligt Pettersson 1958; Rosvall [1979] ansåg att detta var samma växtplats som ovan nämnda SV myren, men BP:s anteckning om N samma myr motsäger detta).
– Fårö, Gotska Sandön, se ovan.
