Ursprunglig.
Måbär växer i klintmiljöer samt i skog, främst ängsbarrskog; en del fynd har också gjorts på kalkgrus och vägkanter samt i Gotska Sandöns morer (lövområden). Måbär saknas i stort sett på Sudret. De exemplar som finns där kan vara spridda från odling (måbär odlas ibland som häckväxt).

Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän. Sextio år senare redovisade Pettersson (1958 s. 168 fig. 75) ett drygt sextiotal lokaler med ett markant kustnära utbredningsmönster. Måbär är fortfarande vanligast i kustnära områden på mellersta och norra Gotland, men i dag är betydligt fler lokaler kända, även i det inre av Gotland. Orsaken till detta är i första hand det minskade betestrycket; måbär kan inte fördra bete. I viss mån kan måbär även ha spritts från odlade förekomster.