pimpinell
Poterium sanguisorba
Inkommen, bofast.
Öppna kalkhällar (med tunt jordlager) och alvarmark, i kalkgrus och torrängar; även väg- och kanalkanter, banvallar, grustag och soptippar. Under Projekt Gotlands flora funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men mer sällan söderut. Förmodligen inkommen till ön med frövaror. Pimpinell var länge sällsynt, och Johansson (1897) redovisade endast tio växtplatser för arten, från Hemse till Hangvar. Pimpinell ökade starkt under 1900-talet. Kromosomtalsbestämningar av plantor från Gotland gav 2n=28 för förmodade ssp. sanguisorba och 2n=56 för ssp. balearicum (Nordborg 1958).
Första fynd
Lindblom (1842) angav denna art (nr 52) från Gotland, ingående bland växter i Herbarium normale VII (Fries 1840[–41]). Mer utförligt hos Hartman (1843): Snäckgärdet i Visby (enligt Afzelius). Ett belägg från lokalen, 1841 (P.C. Afzelius i UPS), är äkta pimpinell ssp. sanguisorba (ett andra belägg, taget av Afzelius 1841 vid Snäckgärdet [i VI] har vi inte kunnat bestämma till underart). På ursprungslokalen hittades tidigt andra exklusiva inkomlingar, såsom esparsett Onobrychis viciifolia, gotländsk haverrot Tragopogon crocifolius och raklosta Bromopsis erecta, vilket enligt Lagerheim (1882) ”tyder på, att här förut försiggått några slags odlingsförsök”.
Utbredning
Tämligen allmän, 101 kartblad, 335 km2-rutor.