Kvarstående.
Vitpil är inte ovanlig som prydnadsträd. Enstaka träd som påträffas i ängen och nära bebyggelse är troligen planterade för prydnads skull. Till tre lokaler har den emellertid lyckats rymma, kanske med utkast av jord eller kvistar.
Första fynd
Wahlenberg (1806): vid Klinte. Troligen har den odlats där; hos Johansson (1897) finns vitpil inrymd under kommentaren ”bland odlade arter må nämnas…”. Det äldsta belägget från Gotland togs av P.C. Afzelius, troligen 1841 (UPS). Som trädgårdsrymling först rapporterad 1987 (BSn, SSn; Johansson & Larsson 1986), se nedan.
Utbredning
Sällsynt. 5 kartblad, 5 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983:
– Fröjel, Valby änge, ett hamlat, relativt gammalt solitärträd i ängets södra del, 1997 (16433- 63586- GI).
– Gerum, 150 m N Ajmunde, trädgårdsrymling, 1987 (16522- 63553- BSn, SSn).
– Träkumla, 750 m NO Tjängdarve, i sandtag, sedd redan i slutet av 1970-talet (BGJ), då ett ganska litet träd, betydligt kraftigare 1987 (16494- 63875- GI), troligen utkommen med trädgårdsutkast, men möjligen planterad.
– Visby, soptippen, 2003 (165151 639378 JP).
– Väskinde, Brissunds fiskeläge, ett träd intill strandbodarna 2001 (16531- 64018- GI).
äldre uppgifter (troligen samtliga från odlade bestånd):
– Gotland, 1841 (P.C. Afzelius i UPS) eller kanske 1845 (Afzelius reste på Gotland 1841 och 1845); 1888 (J. Schenholm i VI).
– Klinte, se primäruppgift.
– Västerhejde, Vibble, 1887 (KJ i UPS), 1933 (Fr i LD conf. T. Berg 1992).
– Visby, 1921 (SNS i VI); Palissaderna, 1887 (KJ i UPS).
– Fårö, Svens, odlad i Alnus-kärr nära stranden, 1951 (BP i UME).