Ursprunglig. Naturligt i rännilar i källmyrar, bäckar, åar, vätkanter, upptorkande blekegropar i agmyr samt i fukthål på betesmark och strandäng, även sekundärt i diken, kanaler, bryor och dammar. Finns mest inom öns kalk- och skogsområden, där renare vatten förekommer. Särskilt riklig i Löså i Kräklingbo och Vällesån i Fleringe. Johanssons (1897) ”H. o. d.”, motsvarande ungefär ”tämligen allmän”, tyder på en viss minskning sedan slutet av 1800-talet.