Ursprunglig. På grunt vatten i havet, ofta funnen i drift vid långgrunda vikar, troligen förbisedd. Äldre fynd finns från 17 socknar. Johansson (1897) angav ”Troligen flerst.”, varför denna varietet kan ha minskat under 1900-talet.
Första fynd
En tidig kollekt finns samlad vid Visby 1818 (E. Dillén i UPS; Johansson 1897). Detta exemplar har valts som typ för namnet pedicel-lata (Moberg & Nilsson 1991).
Utbredning
Troligen sällsynt, 7 kartblad, 12 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983:
– Hamra, Ajnviken, 1995 (165296 631795 LÅP).
– Näs, Näsudden, 1988 (se primäruppgifter ovan).
– Lau, centralt i v. delen av Lausvik, 1985 (1672-- 6355-- BE); Lausvik utanför badplatsen S Tuten, 1985 (1672-- 6356-- BE).
– Alskog, Lausvik, nära Svajde fiskeläge, 1985 (167350 635850 BE).
– Tofta, Gnisvärd 100 m S hamnen i havet, 2000 (163830 637750 TL).
– Östergarn, O Herrvik, Sandviken i drift, 1983 (168749 637015 HR i ARK); Herrvik just NV hamnen i drift, 1986 (168673 637059 UG i LD).
– Boge, s.ö. delen av Bogeviken i drift, 1994 (167825 640040 JP).
– Fårö, Fårösundet utanför Ajnestadar, 1986 (16940- 64218- GF).
äldre uppgifter:
Johansson (1897) uppgav skaftsärv från Näs, Silte. Eksta, Klinte, Visby, Lärbro och Hangvar. Därutöver finns uppgifter från Öja, Rone, Ardre, Sproge, Eksta (St. Karlsö, 1970), Sanda, Västergarn, Visby fram till 1917, Gothem, Othem, Hellvi och Fårö (Johansson 1897, som Z. palustris var. major; belägg i i LD och S är dock senare ombestämda till Z. palustris var. pedicellata; jfr under Z. major).
