grenrör
Calamagrostis canescens
Ursprunglig.
Alkärr, dynkärr och lövkärr på sand; någon gång på sumpig sjöstrand och i fuktig barrskog. På Avanäset på Fårö finns gott om lämpliga miljöer, och där har grenrör sin rikligaste förekomst på Gotland. Minst nio äldre fynd föreligger (förutom Säves notering) från Lojsta, Etelhem, Buttle, Bro, Väskinde, Martebo, Hejnum och Fårö (flera växtplatser). Grenrör har säkerligen alltid varit sällsynt på Gotland.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck först hos Säve (1837, i övers.): ’i stenig skog mellan kyrkan i Ejsta och Djupviken, mycket sällsynt’. Uppgiften togs inte upp av Eisen & Stuxberg (1869) och sattes av Johansson (1897) inom parentes. I stället angav Johansson arten från ön Duroj i Tingstädeträsk, Hejnum (Wö) samt från myren vid Skäggs i Väskinde (TV). På Duroj samlades grenrör 1869 (Wö i UPS, VI), och här fanns arten ännu kvar 1985 (166815 640285 JP; Högström 1986). Från myren vid Skäggs samlades grenrör 1893 (TV i GB, LD, OHN, S, UPS).
Utbredning
Sällsynt, 21 kartblad, 29 km2-rutor.
