Kulturföljeslagare.
Åkrar, gärna sandiga, främst i råg, men även i raps och korn; även i vallar och trädesåkrar. Enstaka fynd från åker- och vägkanter nära åkrar. Kanske är vanlig luddvicker inkommen som åkerogräs så sent som vid mitten av 1800-talet.

Vanlig luddvicker bedömdes av Johansson (1897) som ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän. Den minskade under 1900-talet, och under senare år är den alltmer sällan sedd.