Ursprunglig.
Växer i lövskog (f.d. änge) och lövridåer samt mullrik barrskog. Storrams har alltid varit sällsynt på ön (Johansson 1897). Fram till nu är storrams funnen på minst åtta lokaler. Under våra inventeringar återfanns storrams på två äldre lokaler, och en ny hittades.
Första fynd
Wahlenberg (1805): från Ardre. Kollekter saknas dock från socknen. Säve (1837) uppger storrams från Torsburgen (Wahlenbergs lokal?) och Bunge. Förekomsten i Bunge har bekräftats av senare insamlingar och nutida fynd, men de övriga uppgifterna måste anses osäkra.
Utbredning
Sällsynt, 3 kartblad, 3 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Hellvi, 500 m NNV Smöjeudd i kalksluttning med mulljord, 1987 (16867- 64046- JP); härifrån först angiven av Pettersson (1971).
– Bunge, Bunnsänget, 1984 till ca 2005 (168887 641836 JP, GA); vid Änge i vägkant, 1986 (16920- 64191- OS).
Äldre uppgifter:
– Västerhejde, 1860, 1902 (Boström i UPS, P. Johansson i LD).
– Vallstena, Alvena lindaräng, 1915, 1916 (E. Nordström i GB, Fr i S; Fries 1917).
– Lummelunda, S kyrkan (belägg i VI enligt Johansson 1897).
– Hellvi, Kyllaj, 1921 (SNS i VI).
– Bunge, före 1837 (se primäruppgift); vid vägskälet mot Stucks (Eisen & Stuxberg 1869) samt senare vid Stucks, 1894 (TV i LD, T. Odhner i UPS; även sedd av KJ enligt Johansson 1897, men året angavs ej), 1927, 1930 (Fr i S resp. UPS), förmodligen avser ”Fårösund” 1894 samma lokal (C. Trägårdh i UPS); Utbunge vid Nyängen (Eisen & Stuxberg 1869), samlad där 1886 (J. Schenholm i VI).
Osäkra uppgifter (belägg saknas):
– Ardre (Wahlenberg 1805).
– Ardre/Gammelgarn/Kräklingbo, Torsburgen (Säve 1837).