Ursprunglig.
Öppna, fuktiga, betade strandängar; även sandiga och steniga stränder. Också noterad på beten, sandhedar, kalkfuktängar, kalkbleke i utdikade myrar samt alvarmark.

Johanssons (1897) ”Allest. på stränderna; h. o. d. inpå öns s. del på åkerrenar, vägkanter och ängar” stämmer något så när än i dag, men gulkämpar saknas vid klippkuster. Arten tycks ha varit vanligare inne på Gotland under 1800-talet, möjligen ditkommen med transporter av och användande av släke (tång) som gödning till åkrarna. Förutom i Väskinde och Lummelunda är dagens utbredning något tätare än hos Englund (1942, inventeringar av Gotlands stränder 1928–36), som redovisade 423 lokalprickar på utbredningskartan för gulkämpar.

Endast vanliga gulkämpar ssp. maritima är känd från Gotland.