smalgröe
Poa pratensis subsp. angustifolia
Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer: torrängar, kalkhällmarker, alvar, kalkberg, gles hällmarkstallskog; även åker- och vägrenar, ofta antecknad i ängen. Som framgår av provrutefrekvensen är smalgröe den vanligaste underarten på ön. Detta gäller i synnerhet på torrare marker. Förmodligen har frekvensen inte förändrats över tiden.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) angav P. angustifolia. Eftersom han även angav P. palustris är det rimligt att tro att han med P. angustifolia avsåg smalgröe och inte sengröe (till skillnad från Wahlenberg 1805). I tryck först hos Matsson (1895). Första daterade insamling från Prästgården i Hörsne 1853 (Wö i VI).
Utbredning
Allmän, 167 kartblad, 763 km2-rutor. Provrutor: 15,2 %.
