gotlandssvalting

85 Alisma lanceolatum With.

This species is restricted to Europe, N. Africa and W. Asia. The distribution in Asia is particularly uncertain. The closely related A. canaliculatum A. Br. & Bouche in E. Asia is also tentatively mapped. Cf. Meusel et al. 1965, map p. 28.

Gotlandssvalting förekommer i Europa och norra Afrika. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland, för övrigt mycket sällsynt.

Gotlandssvalting växer i stillastående eller långsamt flytande sötvatten på kalkrika, gyttjiga bottnar. Den är ursprunglig i skogskärr, alvarträsk, bäckar, större alvarvätar och på sjöstränder. På dagens Öland är den vanligt förekommande även i kulturpåverkade miljöer som diken, kanaler, vattenhål, dammar, vattenfyllda stenbrott och i hjulspår på de traktorvägar som genomkorsar sumpskogar och kärr.

Gotlandssvalting är spridd över hela Öland med flest lokaler inom Mittlandet. Ansamlingen av fynd i Källa och Högby sn beror främst på flitiga inventerare. Gotlandssvalting förefaller klara sig väl och har exempelvis hittat till många av de dammar och vattenhål som grävts i modern tid.

Gotlandssvalting har en bladbas som är jämnt avsmalnande, frukten (en nöt) har oftast två fåror på ryggsidan och kronbladen har en framträdande mittand. Svalting har bladbas som är avrundad eller hjärtlik, nöten har oftast en fåra och kronbladen saknar mittand (Schou m.fl. 2017).

Gammal, bofast.

Ursprunglig. Naturligt i fuktmarker, alkärr, gölar, bäckar och åar, sekundärt spridd till kanaler, diken, körspår, grustag, diken och bryor. Mindre vanlig inom öns kalk- och skogsområden. Antalet fynd under Projekt Gotlands flora tyder på att gotlandssvalting är ungefär dubbelt så vanlig på Gotland som svalting A. plantago-aquatica.

Eftersom gotlandssvalting uppmärksammades först i början av 1900-talet är det svårt att göra jämförelser av dess frekvens över tiden. Förmodligen är frekvensen, trots utdikningar, ändå konstant eller högre, då gotlandssvalting nu också förekommer i mer kulturskapade miljöer.