svinmålla

Kulturberoende ogräs i allsköns påverkad mark, ursprungligen havsstrandväxt, allm. men av lägre frekvens i glest bebyggda delar av Skogsbygden, exempelvis sälls. i Garphyttetrakten i Tysslinge 1994.

Allmän

Se svinmålla (aggregat) Chenopodium album agg.

687 Chenopodium album L.

The map shows the northern distribution limit of this very polymorphic and extremely widespread species. Intensely spread by man, this species s. lat. has an almost worldwide distribution. "It is one of the most cosmopolitic of all plants, which actually can be expected anywhere, except in the Arctic and Antarctic" (Hultén, Circumpol. Il, p. 392), in the last-mentioned respect with a few exceptions of casual character.

Svinmålla år en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga, mångformiga, konkurrenssvaga och ljusälskande mållan växer på odlad jord och annan starkt kulturpåverkad mark med gles växtlighet. Särskilt rikligt uppträder den i kväverika miljöer.

Säkerligen spridd i hela landskapet, men möjligen något mindre vanlig än C. suecicum, såsom generellt angetts vara fallet i landets norra delar (Uotila 1976, 1978). Arterna har förr ej hållits isär. Eftersom deras förekomst är ofullständigt känd redovisas följande kontrollerade belägg av C. album som granskats av P. Uotila (Edsele, Tåsjö samt G. Westmans belägg i Ådalen) och T. Karlsson (övriga).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Status: gammal och bofast. Känd som åkerogräs sedan yngre stenålder och kan möjligen även ha odlats som nyttoväxt under förhistorisk tid (HHje 1955).
Förändring och hot: okänt; se vidare under kollektivarten C. album coll.
Kommentar: B, granskare KAO. Kan endast skiljas från svenskmålla C. suecicum när det finns mogna frön varför kollektiv behandling ofta varit nödvändig. Extremt mångformig art. På ruderatplatser påträffas ibland former av utländskt ursprung med starkt avvikande morfologi. Åtskilliga sådana har urskilts som lägre taxa men då namngivningen är mycket oklar och dessa formers taxonomiska värde är bristfälligt utrett behandlas de inte närmare här.

Svinmålla växer i diverse skräpmarker som jorddeponier, stenhögar, gamla sandtag, komposter, brännplatser och gödselhögar. Den är också vanlig i trädgårdsland, gårdsmiljöer, vägrenar, nyröjda betesmarker och åkerkanter; speciellt åkrar med fodermajs hyser ofta svinmålla. Driftvallar utmed havet och klapperstensvallar är ganska ovanliga växtmiljöer.

Svinmålla är jämnt spridd över hela Öland. Endast på Stora Alvaret är det glesare med fynden; där växer den längs traktorvägar, i stenbrott och horvor.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammalt ogräs.
Människans följeslagare i all slags näringsrik kulturmark: åkrar, trädgårdsland, gårdsplaner, gödselstäder, jordhögar, soptippar och annan ruderatmark. Svinmålla har även en stark fröreserv; den kan slå upp rikligt i trädade åkrar, även om inga plantor funnits medan marken odlades.

Svinmålla är svår att skilja från svenskmålla C. suecicum; säkrast skiljs de två arterna åt genom frökaraktärer. Eftersom de flesta har inventerat under sommarmånaderna är det troligt att en del svenskmållor felaktigt rapporterats som svinmålla. I provruteundersökningen noterades svinmålla/svenskmålla i 10,8 % av provrutorna, men säkert bestämd svinmålla noterades bara från 2,0 % och svenskmålla från 1,2 % av provrutorna. Resultatet tyder dock på att svinmålla är allmän på Gotland. Johansson (1897) uppgav frekvensen ”Allest.”. Denna bedömning gäller också i dag, främst för öns kulturmarker.

Svinmålla växer på praktiskt taget all slags öppen, störd jord och är starkt kvävegynnad. Svinmålla finns på åkrar, jordhögar, i gödselstäder samt i rabatter och planteringar liksom på skräpmarker, vägkanter, gårdsplaner, soptippar och på fågelgödslade öar.

Allmän i Uppland som helhet. 647 kartblad, 2115 kvadranter.
Almq. Allestädes, till de yttre bebodda skären.
Svinmålla är ett av de välkända ogräsen, framför allt i trädgårdsland och potatisåkrar, men även i många andra kulturmiljöer såsom gårdsmiljöer, nyanlagda vägkanter, banvallar och skräpmarker. Den påträffas även på stränder, speciellt på driftvallar.

Svårigheter att skilja mellan svinmålla och svenskmålla har gjort att den förra stundom betraktats i vidsträckt bemärkelse. Inventeringsuppgifter för svenskmålla har därför inkluderats i kartbilden, som därigenom påverkas endast marginellt.