tofsmaskros
Taraxacum taeniatum
Mer information om arten

Ursprunglig.
Sandig ängsmark, sandhedar och sanddyner, ljusöppen tallskog på sand, kalkbackar och hällmark, alvarmark (även vätar och fuktängar); vidare kulturmark och stadsmiljö: vägrenar på sand eller grus, parkeringsplatser, gräsmattor, trottoarer och gatukanter.

Tofsmaskros är i dag en av de vanligaste sandmaskrosorna på Gotland. Därför är det anmärkningsvärt att det finns så få äldre fynd: fram till 1920 hade arten samlats bara från Sanda (1898), Visby (1902, 1914), Hejdeby (1917), Endre (1911, 1912) och Lummelunda (1914). Av allt att döma spred sig arten starkt under 1900-talet, kanske främst till kulturmarker (från Visby har t.ex. nio växtplatser rapporterats).

Tofsmaskros beskrevs först 1942; äldre insamlingar är oftast ursprungligen bestämda som hällmaskros T. decipiens eller fårmaskros T. retroversum.

Första fynd

Pettersson (1958 s. 165, 186, 196): Fårö, Aurgrunn, Fårö, N Lauter, på hällmark, 1957 samt Vamlingbo, Nore 1957. På Aurgrund sågs tofsmaskros 1942 (Pettersson ms). Först samlad 1898 i Sanda, sandfält vid kyrkan (KJ i UPS); härifrån rapporterad ännu 2012 (16453- 63698- HØ & GWe).

Utbredning

Tämligen allmän, 34 kartblad, 59 km2-rutor.

karta