Ursprunglig.
Röd skogslilja trivs bäst i strandnära, ljusa barrskogar, gärna på klappersten i mjölonmattor, men även i gles tallskog på flygsand och i rikare barrskog med lövinslag.
Arten saknas i dag på södra Gotland. Äldre uppgifter finns från Fide, Grötlingbo och Lau (detaljer nedan). Här växte röd skogslilja i mer lövrika miljöer; troligen har den gått ut p.g.a. igenväxning.
Johansson (1897) nämner ca 25 lokaler och anger arten som sällsynt till sparsam. I dag är den vanligare; den har nog ökat p.g.a. minskat skogsbete. Särskilt rika lokaler finns t.ex. vid Blåhäll i Tofta, vid Harudden i Hall och på Gotska Sandön, Fårö.
Helt vitblommiga exemplar förekommer sällsynt (Rosvall 1976), t.ex. i Hall, VSV Hägvards, 1976 (BGJ; Larsson 1994) och Klinte, Klinteberget, 2004–11 (GI).
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 45 kartblad, 114 km2-rutor.
Lokaler
Lokaler på södra Gotland:
– Fide, 1897 (C. Wittberg i S); ”Hjorters änge”, 1944 (B. Pettersson ms; Pettersson 1958).
– Grötlingbo, Sles (på 1950-talet, enligt markägaren, utgången omkring år 2000 men dessförinnan avporträtterad hos Mossberg m.fl. 1992).
– Lau, ”Snausarve löväng”, 1926 (E. Asplund i S).