Ursprunglig.
Låg havsstrandäng, i skonor, även i blottade ytor på sand och lerjord, som periodvis kan stå under vatten. På norra Gotland även någon gång på grus- och stenstrand. Arten är tånggynnad och växer ofta i stora mängder. Den är sällsynt på nordvästra kusten och saknas på Gotska Sandön.

Utbredningen på Englunds (1942, inventeringar 1928–36) karta, med 311 inprickade växtplatser täcker nästan exakt de områden där arten växer i dag. Det tätare beståndet hos Englund berodde förmodligen på att hans inventering var koncentrerad enbart till öns stränder, men möjligen har en viss igenväxning efter minskat bete reducerat artens bestånd.