Ursprunglig. 
Öppen, torr till frisk, ibland fuktig, slåtter- eller beteshävdad mark: gräsmark, ängen, åkerkanter, dikes- och vägrenar; även gläntor i ängsartad skog och hyggen. Den ganska höga andelen i undersökta provrutor visar att ängssyra är en vanlig art på ön. Johanssons (1897) frekvensangivelse, ”Allest.”, stämmer också i dag.

Endast vanlig ängssyra var. acetosa är känd från Gotland. Exemplar med en tät, kort, vit hårbeklädnad beskrevs av Johansson (1897) som f. velutinus. Han har noterat dem från Öja, Klintehamn i Klinte, Guldrupe, Västerhejde och Gotska Sandön, Fårö (Johansson 1897, 1910b).