Inkommen, bofast.
Fuktig till blöt, näringsrik strandäng och strandnära diken; även på sandstrand (Fårö), men då småvuxen. Även i åkanter i Gothemsåns vattensystem. Två ruderatlokaler är också kända: Halla skola, på infiltrationsbädd för avloppsvatten (Johansson 1987) samt vid upplag för avloppsslam nära Slite reningsverk i Boge, på grusig ruderatmark.
Under senare halvan av 1800-talet sågs arten även vid Kopparsvik samt i Hästnäs myr, båda i Visby. Under första halvan av 1900-talet tillkom fynd i hamnen i Västergarn samt vid kanalen från Romamyr, Roma. Sumpskräppa är säkerligen ursprungligen inkommen med hamntrafiken, troligen med barlast. Sekundär spridning skedde kanske i samband med myrodlingarna. Sedan 50 år är arten nu väletablerad i Gothemsåns vattensystem. Härifrån härrörde troligen förekomsterna i de närliggande socknarna på Gotlands östkust. Enligt B. Englund (i brev) saknades sumpskräppa i Anga, Norrlanda och Gothem, när han inventerade stränderna där under 1930-talet. Arten har gynnats av igenväxningen av strandängarna och av tångansamlingen.
[Rumex conglomeratus × maritimus:
Denna hybrid uppgavs för Gotland i Hylander (1966), men materialet representerade (enligt Snogerup 1991) R. palustris.]
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 22 kartblad, 42 km2-rutor.
Lokaler
Äldre uppgifter (de flesta i Snogerup 1991):
– Västergarn, hamnen, 1930 (J. Sjögren i GB det. C. Blom).
– Visby, Kopparsvik, 1894 (KJ i S conf. S. Murbeck), härifrån flera belägg fram till 1916 (Le i GB det. C. Blom); Gamlehamn, se primäruppgift; Hästnäs myr, 1898–1910 (KJ i S, UPS vid. S. Snogerup 1989).
– Roma, kanalen från myren, 1946 (Fr i GB, LD, S, UPS).
– Gothem (Boge?), Tjälder, 1962 (W. Rasch i LD).
– Fårö, Sudersand, 1982 (T. Elfström i GB).
