Förvildad, tillfällig.
Odlad sedan lång tid tillbaka; från järnåldern finns fynd av förkolnade frön från Vallhagar i Fröjel, där korn utgjorde merparten av sädeskornen (folkvandringstid, 400-talet e.Kr., Helbæk 1955). Kornet från Vallhagar var fyrradigt skalkorn; i ett senare, vikingatida fynd från Grötlingbo ingick tvåradigt korn (Hjelmqvist 1996). Münchenberg (1701–02) skrev att ”Gothlands kornet är allenast tvåradigt”, och Linné (Linnæus 1745b, 5 juli 1741) skrev från När: ”Gullands-Korn kallade Inwånarne sielfwe sin Gumring eller Hordium disticum, hwilket är det Kornet, som allmänt sås här på landet.”

I våra dagar förvildad från odling på åkrar till jord-, gödsel- och halmupplag, soptippar, utfordringsplatser på beten, mer naturligt i mås- och trutkolonier. Förmodligen ofta förbigången.