Ursprunglig (?).
Karakteristisk art på sandstränder, ofta i stora mattor mellan sanddyn och havsstranden; även på grusigare stränder. Ibland växer saltarv också på sanddynen, någon gång längre in mot land, bakom dynen. Den är också noterad växande i strandklapper och, i ett fall, på en tångvall på klapperstrand.
Under tidigt 1800-tal känd bara från ett fåtal lokaler. Rosén & Wahlenberg (1821) uppgav saltarv enbart från Irevik; Säve (1837) tillade Gamlehamn i Visby och Lummelunds bruk. Saltarv ökade starkt under 1800- och 1900-talen. Ännu under 1930-talet var arten mindre spridd än i dag (Englund 1942, 181 prickar på karta efter inventeringar 1928–36, ungefär motsvarande dagens km²-rutor). Artens expansion har ägt rum under så lång tid att den knappast kan förklaras med ändrat utnyttjande av stränderna. En möjlighet är att saltarv inte är ursprunglig på Gotland utan kommit hit vid något eller några tillfällen under 1700- och 1800-talen och sedan spritts från sina pionjärlokaler.
Endast vanlig saltarv ssp. peploides är känd från Gotland.