småsärv
Zannichellia palustris var. palustris
Mer information om arten

Ursprunglig. På grunt vatten i havet, ofta funnen i driften vid långgrunda vikar, troligen förbisedd. Äldre fynd finns från 23 socknar.
Johanssons (1897) ”Flerst. (?)” kan antyda att denna varietet minskade under 1900-talet.

Första fynd

Hartman (1849): som Zannichellia polycarpa Nolte β repens; ”Gottl.”. Tidigaste belägg 1840 från Visby (i övers.): ’i havet nära Kopparsvik, Gottland’ (D.S. Högberg i S; Johansson [1897] uppger dock att Högbergs kollekt från 1840 är tagen i Kappelshamn).

Utbredning

Troligen mindre allmän, 25 lokaler i 19 kartblad, 26 km2-rutor.

Lokaler

äldre uppgifter från sött vatten:
– Västergarn, Paviken, 1956 (I. Nordin i UPS; Nordin 1958, Hedgren [red.] 1986).
Roma, 1882 (H. Lager i GB), i dammen vid Klostret, 1955 (BP i UME, I. Nordin i UPS; Nordin 1956, 1958).

övriga äldre uppgifter:
Johansson (1897) uppger småsärv från Ardre, Klinte, Gammelgarn, Othem, Lärbro, Hangvar, Kappelshamn, 1840 (primärfynd, se ovan). Därutöver finns uppgifter från Öja, Fide, Näs, Rone, Sproge, Eksta (St. Karlsö, 1970), Visby, Gammelgarn, Kräklingbo, Gothem, Lummelunda, Boge, Hellvi, Bunge och Fårö.

karta