Troligen kulturföljeslagare, dock möjligen ursprunglig.
Torr gräsmark och strandängar, gärna betade; även i skogsbryn, på sten- och jordhögar samt på en lokal rikligt i kalktallskog på grus.
Exemplar med blekt gula blommor förekommer sällsynt (Fries 1934, som V. angustifolia f. flavida, men beläggen i LD, OHN, S från Bunge, Fårösund, 1927, är etiketterade V. angustifolia v. Bobartii f. flavida; belägget i S är kontrollerat av T. Karlsson 2013).
Vi vet inte hur länge liten sommarvicker funnits på Gotland, kanske är den inkommen så sent som omkring 1800; ännu på 1830-talet betraktades den (som en del av V. angustifolia) som sällsynt. Det är dock inte omöjligt att underarten har en äldre historia på Gotland. Under Projekt Gotlands flora är den antecknad från 47 km2-rutor, men frekvensen är troligen underskattad.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 24 kartblad, 47 km2-rutor.