Förvildad, kvarstående, bofast.
Odlad; kvarstående på ödetomter och förvildad nära kyrkogårdar och gårdar, på vägkanter, gräsmarker och hällmark, i ängen och lövskog; som trädgårdsutkast på skräphögar. Påsklilja är funnen på förhållandevis få kartblad under inventeringarna, men är i stället angiven för flera km²-rutor inom de kartblad där den setts. Förmodligen beror detta på att de kartblad där den saknas i huvudsak inventerats sommartid, då arten är svårfunnen. Påsklilja är alltså troligen underskattad i frekvens främst vad gäller antalet kartblad.

Enligt Tyler (2012a) är var. pseudonarcissus och var. plenus kända från Gotland. En rik nutida lokal för var. pseudonarcissus är i Burs, ca 200 m SSO Österlings (Johansson 1998), kanske samma lokal som omnämndes av Matsson redan 1895. Den fylldblommiga var. plenus har rapporterats från Ardre, SO kyrkan 1974 (TK i S), kvar ännu 2011 på flera växtplatser i trakten (BGJ). De nyare, storblommiga formerna med enhetligt gula blommor förs av Tyler till stor påsklilja ssp. major. Av inventerarna har sådana former i regel inte kommenterats särskilt (troligen eftersom de inte uppfattats som avvikande), men det föreligger någon enstaka anteckning även om dem, t.ex. från Hangvar i vägren 1996 (TK).

Påsklilja ökade starkt under 1900-talet; Johansson (1897) såg den som sällsynt med bara sju lokaler.