Ursprunglig.
Revsmörblomma trivs i fuktig, näringsrik jord. Den är kulturgynnad och förekommer i fuktig ängsmark och åkermark, ofta i vintervåta svackor (på sommaren kan växtplatsen vara helt uttorkad och jorden nästan bar), dikesbottnar, vägdiken och vägrenar. Den finns också på dåligt dränerad, trampad mark, åkervägar och gårdsplaner, i trädgårdar som ogräs i rabatter och grönsaksland, ibland spridd med utkast till jordhögar på hällmark och soptippar. Revsmörblomma är en allmän art på Gotland, ofta med rika bestånd, vilket visar sig i den rätt höga andelen provrutor.

Englund (1942) redovisade revsmörblomma bland havsstrandens växter; han fann den framför allt på nordöstra kustens frodiga strandängar (i övers.): ’där arten växer i sumpaktiga fördjupningar, vid bäckar eller på sumpiga och eutrofa ståndorter. Helt övervägande ser man emellertid arten på kulturförändrade ståndorter, i avloppsdiken, i fördjupningar som trampats upp eller gödslats av djur liksom på tånggödslade sumpiga platser.’ Martinsson (1997) nämnde revsmörblomma som dominant art i ”öppet sumpkärr av högstarr-ört-typ”, med beräknad areal av 627 hektar på Gotland. Dessa kärr användes tidigare för slåtter, men växer nu igen med högörter och vide.

Vi bedömer revsmörblomma som ursprunglig på fuktängar, kanske också på vissa typer av strandängar.