Ursprunglig.
Öppen, väldränerad miljö på ren kalk: kalkryggar, små kalkkullar eller kalkberg med i övrigt gles vegetation. Kalkstenen är påfallande ofta genomdragen av sprickor. Dräneringen är alltså god året runt där alvarstånds trivs. Den kräver även god ljustillgång och står alltid solöppet i gläntor eller gles enbuskmark i kalktallskog. Alvarstånds finns på Lojsta hed från 3 km sydsydväst om Väntinge i Hejde till Torsburgen i Kräklingbo och Millklint i Gammelgarn. Söder om detta område finns mindre bestånd inom Stånga i skogarna mellan Stångkvie och Broträsk, liksom enstaka fynd längre mot norr. I kalktallskogarna mellan socknarna Etelhem, Buttle, Garde, Alskog och Ala finns underartens centrala utbredningsområde, där 1 713 exemplar noterades under en inventering 2000 (Petersson 2000b). Alvarstånds har setts på 75 lokaler under Projekt Gotlands flora, ofta med flera växtplatser per lokal. På några lokaler har övergångsformer mot de andra underarterna noterats (Alskog, Fröjel, Hejde).
Alvarstånds har tidigare uppfattats som endemisk för Öland och Gotland (Jonsell & Karlsson i Jonsell 2004). Genetiska studier under senare år (Wysk m.fl. 2009), liksom kontroll av belägg i herbarier (Conti m.fl. 2012), har visat att alvarstånds även förekommer i östra Grekland, norra Montenegro, mellersta Italien, östra Österrike samt sydvästra Ryssland. Alvarstånds bedöms alltså floristiskt vara ett sydösteuropeiskt stäppelement; växten bör ev. ges artstatus (Wysk m.fl. 2009), men ytterligare forskning behövs för att bekräfta detta.
Alvarstånds är upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv och är fridlyst i Sverige.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 13 kartblad, 53 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983 (utanför det centrala utbredningsområdet):
– Fröjel, L. Hajdes, 700 m OSO plantskolan, i vägkant, ca 10 ex. 1986 (165048 635934 BSn, SSn; även mellanformer; Johansson 1987).
Äldre uppgifter (utanför det centrala utbredningsområdet):
– Fardhem, utan lokal, 1881 (K. Niklasson i UPS det. R. Sterner 1932, VI); V Sandarve kulle, på fuktigt sandfält (Eisen & Stuxberg 1869).
– Klinte, utan lokal, 1926 (K. Anderberg i UPS rev. M. Hjertson 2001); Klinteberget, 1890 (An i GB, LD typexemplar, S det. T. Karlsson 2006, UPS rev. M. Hjertson 2001; Johansson 1897), Klinteberget strax O kyrkan, 1921 (A. Wollert i UPS rev. M. Hjertson 2002), Klinteberget i Prästhagen, 1921 (S.G. Hulteman i VI), Klinteberget, 1925 (B. Nilsson i S det T. Karlsson 2006).
– Hogrän, Allvide, 1865 (E. Berglund & A. Enderberg i UPS det. M. Hjertson 2001, VI; Wö enligt Johansson 1897).
– Kräklingbo, Hejdeby luke och ”Hejdeby backe”, 1916 (I. Söderberg i UPS).
– Sjonhem, Gervide, på hällmark, 1937 (Fr i LD det. T. Tyler 2001).
– Roma, Högbro, 1903 (KJ i UPS rev. M. Hjertson 2002).
– Rute, se primäruppgift.
Osäkra eller oriktiga uppgifter:
– Hörsne, 650 m SSO Line, på körväg i kalktallskog, 1994 (167059 638422 JP; möjligen ssp. dunensis med korta kantkronor och mer hela blad basalt; Petersson 2000b).
– Gothem, 1841 (herb. J.W. Zetterstedt i LD, troligen ssp. gotlandicus det. T. Tyler 2001); Botvaldevik, 1921 (SNS i VI); just O Burgar, på igenväxande bete på kalk, 1996 (167325 638815 JP; möjligen ssp. dunensis med korta kantkronor och mer hela blad basalt; Petersson 2000b).
– Rute, Furilden, S Herrvik (Andersson & Jacobson 1984; bestämd på bladkaraktärer).
