Gles tallskog på fossila strandvallar utgör den karakteristiska biotopen för denna varietet. Utbredningen har också sin tyngdpunkt på norra Gotland, där denna biotop är framträdande. Utanför Gotland är den känd bara från Baltikum (Tyler 2002).
Häri inräknas nu även H. inopifolium (Johansson 1897 s. 99–100, 133).
Första fynd
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Hangvar, 550 m NV Lugnet, skogsbryn mot åker, 1993 (16684- 64104- TK i S).
Äldre uppgifter:
– Ardre, 1892 (V. Wennersten i VI).
– Kräklingbo, St. Hammars, barrskog på strandvallar, 1902 (KJ i UPS).
– Norrlanda, äng nedom Trullhalsar, 1894 (KJ i UPS).
– Gothem, Gothemhammar, skogen omedelbart N Byngnu, 1972 (TK i S).
– Othem, Hässlebackar (M. Östman enligt Johansson 1897); Klints, vid landsvägen till Slite, barrskog på strandvallar, 1902 (KJ i UPS).
– Hellvi, Hideviken, tallskog, 1914 (KJ i UPS).
– Lärbro, S Kappelshamns-viken, 1928 (S. Nordenstam i S).
– Hall, Västös, 1892 (KJ i UPS; Johansson 1897).
– Fleringe, Ar, 1892 (KJ i UPS; Johansson 1897).
– Rute, Bräntings, 1893 (KJ i UPS; Johansson 1897).
– Bunge, 1885, se primäruppgift; nära Broungs, 1892 (KJ i UPS, VI; Johansson 1897); Fårösund, i skogen norrut, 1890 (KJ i UPS; Johansson 1897).