Inkommen, bofast.
Vägrenar, ofta rikligt, i synnerhet i oklippta delar; även torr, gärna betad eller klippt gräsmark, exempelvis vid Ringmuren i Visby, där jordkastanj klipps ner regelbundet varje sommar. Det finns också några lokaler på små körvägar, på jordhögar och på alvarmark. Ännu kvar på primärlokalen vid Nygårds, här tillsammans med andra gräsfröinkomlingar i en igenväxande, delvis betad park.
På primärlokalen är arten säkerligen inkommen med gräsfrö. Under 1900-talet ökade jordkastanj starkt; troligen blev den då nyintroducerad, kanske i samband med frösådd på vägkanter och gräsmattor. Artens utbredning är markant koncentrerad till västra Gotland.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 21 kartblad, 40 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983: Sundre, Vamlingbo, Näs, Havdhem, Hablingbo; flera lokaler vid väg 140 från Silte, Sproge, Eksta, Fröjel till Klinte; När, Stenkumla, Västerhejde, Visby och Hangvar.
Äldre uppgifter:
– Levide, i betad torräng, 1978 (Ö. Nilsson i UPS).
– Fröjel, i hästbetad ängsmark, 1978 (Nilsson 1981).
– Akebäck, Suderbys, 1940 (Fr i S), 1941 (Fr i LD).
– Västerhejde, se primäruppgift; Fridhem, 1903 (A. Vestgren i VI) till 1915 (E. Westblad i LD), Högklintsvägen, 1925 (L. Lindquist i GB).
– Visby, järnvägsstationen, på jordhög, 1946 (Fr i GB, LD, S).
– Endre, Ölbäck, 1903 (G. Romell i S).
