ängssvingel
Schedonorus pratensis
Mer information om arten

Ursprunglig, även förvildad.
Beten, gräsmark, torrängar, väg-, dikes- och åkerrenar, gårdsmiljöer och ruderatmark, ofta antecknad i ängen. Tidigare fanns också en hel del åkerförekomster. Ängssvingel odlas ibland i vallar och gräsmattor. Den förekommer ofta i utbredda bestånd. Frekvensen förefaller vara något lägre i dag än på Johanssons (1897) tid; han angav att arten fanns ”Allest.”. Å andra sidan har arten noterats från en hög andel av provrutorna, vilket visar att den inom stora delar av Gotland är mycket allmän.

Första fynd

Wahlenberg (1805): allmän.

Utbredning

Allmän, 167 kartblad. Provrutor: 10,6 %.

karta