Ursprunglig.
Öppen, frisk till fuktig, ibland blöt miljö: källmyrar, axagkärr, agmyrkanter, kalkfuktängar, strandängar, fuktalvar och vätar; sekundärt även diken, kanaler och grustag. Kustarun är sällsynt på Gotlands slättområden, där våtmarker har dikats ut. Englund (1942, inventeringar 1928–36) markerade 348 lokalprickar runt öns stränder; kustarun saknades bara på klintkusterna i nordväst samt på de mer extremt sandiga kustavsnitten runt Gotland. Kustarun fanns över hela landstranden på moränmärgel och på fuktig sand.
Kustarun har troligen ökat sedan slutet av 1800-talet; Johansson (1897) angav då kustarun som ”Täml. allm.”. Jämfört med Englund (1942) tycks dock en viss minskning ha skett på Gotlands havsstränder, eftersom växtplatserna på hans karta ligger tätare än strandlokalerna på vår karta. Möjligen kan minskningen på stränderna bero på igenväxning efter upphört bete.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745a nr 205, i övers.): ’Växer på Gotlands, Skånes, Roslagens havsstränder’. Linné betraktade alla växter inom Centaurium-släktet som en art. I reseberättelsen angav han Centaurium minus från svackor mellan sanddyner på Avanäset (Linnæus 1745b, 29 juni 1741): ”Watn åtskilde desse Sand-Wallar liksom Grafwar; här wäxte … Centaurium minus off.” (i registret använde Linné det binära namnet Gentiana Centaurium). Härifrån har endast kustarun noterats genom åren, så vi tror att den art som Linné såg här var C. littorale. Linné antecknade Centaurium minus även från Rone och Västerhejde (Vibble), och i dessa fall kan vi inte utesluta andra Centaurium-arter, eftersom Linné inte gjorde någon åtskillnad mellan dem.
Med säkerhet uppgavs smalarun först hos Säve (1837); C. erythraea, C. littorale och C. pulchellum redovisades som tre skilda arter. Säve samlade kustarun, troligen under 1830-talet (i VI, i övers.): ’I fuktig mark mellan Visby & Snäckgärdet Gottland.’ I Münchenbergs herbarium, samlat 1701–02, finns en anteckning i registret om Centaurium minus som kan ha syftat på kustarun, men exemplaret saknas.
Utbredning
Allmän, 160 kartblad, 852 km2-rutor.
