Spontan hybrid, bofast.
Hybriden mellan stormåra och gulmåra har hittats på torrängar, vägkanter, åkerrenar, vid tomter och på odlade vallar. Den följer således främst stormårans miljöval. Genom att stormåra har ökat på Gotland sedan 1800-talets slut har även hybriden ökat. Johansson (1897) nämnde bara fyra växtplatser; fram till starten för Projekt Gotlands flora, 1983, var den känd från 26 lokaler, och under floraprojektet har den rapporterats från 86 km²-rutor. Möjligen är den dessutom förbisedd vid inventeringen; kanske är lokaltätheten i Hangvar (20 km²-rutor i en socken) mer representativ.