Spontan hybrid, även förvildad, bofast.
I regel enstaka träd i lövskog, bryn och lövridåer, kulturpåverkad mark vid vägar och stigar; även odlingsrest i parker och planteringar. Ofta svår att skilja från skogsalm eller lundalm. Johansson avgränsade hybriden snävare än man gör i dag. Belägg som han samlade 1914–16 som hybridalm finns från följande lokaler (beläggen i S är bestämda av P. Uotila 1995–96):
Johansson (1921) beskrev även variationen inom skogsalm och lundalm, men en del av hans material har senare bedömts vara hybridalm:
År 1978 uppmärksammades hybridalm på nytt av A. Nilsson, som bl.a. rapporterade hybridalm från dåvarande busstationen (f.d. järnvägsstationen) i Visby samt från Lärbro kyrkogård (Nilsson 1980). Under vår inventeringsperiod har hybridalm rapporterats från 23 km2-rutor. Den kan dock ha förbisetts vid Projekt Gotlands floras inventeringar, eftersom den kan vara svår att skilja ut från föräldraarterna. Att den är noterad från tre provrutor antyder att den kanske inte är helt sällsynt. De flesta förekomsterna är troligen spontana hybrider, men kulturflyktingar och odlad hybridalm har också påträffats.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 17 kartblad, 23 km2-rutor.
Lokaler
– Mästerby, Sallmunds löväng, 1915 (S, UPS).
– Hejnum, Kallgatburg, 1914 (S), 1915 (S, UPS), 1916 (S).
– Bäl, vid landsvägen öster om kyrkan, 1915 (S), etiketterad som en form av skogsalm U. glabra f. petiolata men beskriven i uppsatsen (1921) som hybridalm med reservationen ”måhända är det en odlad form av denna art [skogsalm]”.
Av Johansson bedömt som skogsalm:
– Etelhem, prästänget, 1914, övergångsform mot f. nitida (S).
– Vänge, Gandarve, 1914, f. petiolata (S).
Av Johansson bedömt som lundalm:
– Mästerby, Sallmunds löväng, 1915, var. prunifolia, även ett antal ark som cf U. glabra × minor (S); Bander, nära Sallmunds äng, 1915 (S cf U. glabra × minor).
– Hogrän, äng nedanför Gervalds, 1915 (S cf U. glabra × minor).
– Atlingbo, löväng nära Frigges, 1915, f. mot var. prunifolia, tre ark i S, varav ett ombestämt som cf U. glabra × minor.
– Vallstena, Alvena lindaräng, 1914–15 (S, tre ark, varav ett ombestämt som cf U. glabra × minor).
äldre uppgifter: Utan lokalangivelse, 1853, som U. montana [skogsalm] (Wö i S, U. foliacea × minor det. K. Johansson, U. glabra × minor det. P. Uotila).
– Eksta, St. Karlsö, 1841 (P.C. Afzelius i UPS); L. Karlsö, 1843 (Wö i S, cf U. glabra × minor det. P. Uotila 1996), 1879 (S. Lewenhaupt i S, U. montana β nitida, C. Lindman i S, U. montana β nitida, båda ombestämda som cf U. glabra × minor det. P. Uotila 1996), 1881 (An i S, U. montana β nitida, cf U. glabra × minor det. P. Uotila 1996).
– Mästerby, se ovan.
– Hogrän, se ovan.
– Atlingbo, se ovan.
– Visby, 1921 (SNS i VI).
– Barlingbo, 1845 (P.C. Afzelius i UPS).
– Vänge, se ovan.
– Vallstena, se ovan.
– Hejnum, se ovan.
– Bäl, se ovan.