Ursprunglig.
Stubbtåg växer ofta på fuktig betesmark och stränder samt i diken, dammar och grustag. Den förefaller vara gynnad av tramp; i betesmark finns den ofta i blottad jord vid bryor, och den växer även gärna i körspår eller trampade stigar i skogs- och hagmark. Den finns också i fuktiga grustagsbottnar i äldre grustag. Någon gång noterad i ängen. Johanssons (1897) ”Mycket allm.” kan delvis ha inkluderat salttåg J. gerardii men verkar ändå vara en överskattning.
Första fynd
Säve (1837, under namnet J. bulbosus; äldre namn på stubbtåg, jfr Hartman 1849; i övers.): som ’överallt ymnig’. Eftersom Säve nämner salttåg som J. bulbosus β. bottnicus måste de nuvarande arterna anses redovisade var för sig. Stubbtåg är samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
En ännu tidigare, men osäker uppgift finns hos Bartholin (1662), som anger (i övers.) ’tåg-gräs med små blåsor’, baserat på Fuirens fynd 1623 mellan Burgsvik i Öja och Hablingbo. Lindblom (1838) ansåg att uppgiften gällde löktåg, men Johansson (1897) förde den med tvekan till stubbtåg.
Utbredning
Allmän, 155 kartblad. Provrutor: 1,5 %.
