Ursprunglig.
Öppen till sluten, torr till frisk miljö, främst i olika skogstyper, från frisk tallskog till torr sandtallskog, hällmarkstallskog, blåbärsgranskog, lövskog och ängsbarrskog; även körvägar, beskogad f.d. myrmark, dikeskanter och skogsbryn. Någon gång växer ängskovall i mjölontallskog på klapper och på strandäng. Arten har ofta antecknats från ängen liksom från Gotska Sandöns morer. På Gotland går blomfärgen oftast i gulvitt med teckningar i lysande rött och rödviolett; plantor med klargula blommor är ovanliga.

Dagens frekvens är möjligen något lägre än Wahlenbergs (se ovan) och Johanssons (1897) ”Allest.”. Den höga andelen i undersökta provrutor visar dock att arten är mycket vanlig, fastän den inte har noterats i alla kartblad. I skogsmark är den en av de allra vanligaste arterna på Gotland.