fjälltätört
Pinguicula alpina
Mer information om arten

Ursprunglig.
Öppen, betad och obetad, blöt miljö: källmyrar, särskilt runt källor och rännilar, samt vid bäckar och diken därifrån. Fjälltätört räknas till de glaciala relikterna på Gotland, där arten har överlevt p.g.a. det kalla, flödande vattnet i källmyrarna (Sernander 1941). 69 äldre lokaler är dokumenterade, men arten har gått ut på några av dessa. Dagens frekvens motsvarar Johanssons (1897) ”Flerst.”. Förmodligen minskade arten dock under 1900-talet, eftersom många källmyrar har dikats ut eller vuxit igen beroende på minskat utmarksbete.

Första fynd

Wahlenberg (1805): ”på kärrjord i Eiksta: enligt Kolmodins anvisning”. En kollekt finns i Wahlenbergs herbarium (M. Kolmodin i UPS).

Utbredning

Mindre allmän, 51 kartblad, 97 km2-rutor.

karta