Ursprunglig.
Torr öppen ängsmark (företrädesvis betad); även alvarängar, sandiga kalkhällar, dikes- och vägkanter och gamla strandvallar. Arten finns främst på centrala och västra Fårö samt på de södra och mellersta delarna av huvudön, men med några luckor i utbredningen: den är sällsyntare på Lojsta hed och norra Gotland. Under Projekt Gotlands flora är toppjungfrulin rapporterad från 57 socknar; det finns äldre uppgifter från 36 av dessa. Äldre uppgifter finns dessutom från ytterligare 20 socknar. Johansson (1897) angav arten som ”Flerst. eller h. o. d.”, motsvarande mindre allmän till tämligen allmän. Ingen större förändring kan mot denna bakgrund ses sedan slutet av 1800-talet. Hos Lindberg (1980) bedöms frekvensen som tämligen allmän (BP, RJ), vilket enligt vår uppfattning är något i överkant.