Ursprunglig, även förvildad.
Mest nära bebyggelse och i vägkanter; även på tippar, vid kanaler samt i grustag. Ofta noterad i hävdade ängen (den vanligaste biotopen under 1800-talet) samt i skogsbryn, lövdungar, blandskog, ängsbarrskog och kalktallskog samt på kalkkullar och kalkhällar. Skogslönn är ursprunglig på Gotland; Pettersson (1958 s. 17–21) redovisar ett pollendiagram från Linde, där skogslönn förekommer. Merparten av dagens bestånd torde emellertid ha sitt ursprung i odlade träd. Johansson (1897) angav ”I vilt tillstånd sälls.” och uppgav bara 13 lokaler. Under 1900-talet ökade skogslönn mycket starkt, initialt möjligen spridd från odlade träd (tämligen allmänt odlad enligt Johansson 1897); upphört bete har säkert spelat en stor roll härvidlag.